bibblans glömda tankar
Går nerför gatan ända bort till biblioteket och går in. Hur kan biblioteket vara så underbart? Vara som en plats alla glömt bort? Går runt och drar pekfingret på 100 tals ljuvliga böcker. Tar fram en, texten löd; att vara eller inte vara det är frågan. Helt klart Shakespeares ord. Önskar jag kunde uppfinna en tidmaskin och åka tillbaka till Shakespeares tid, romantikens och de dramatiska ordens tid. Hitta mig en gentleman som gör allt för mig. Åka tillbaka med honom som en sovunir. Se allas blickar som undrar. Men vad kommer jag känna? Utanför för att jag har en som ingen annan har eller speciell? Det är frågan Shakespeare, det är frågan. Precis som i Melissa Horns låt -jag kan inte skilja på. Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Tänka… tänka… tänka… det får biblioteket mig att göra. Slår upp böcker efter böcker och börja fantisera om allt som finns på vår jord.
sometimes you forget who you are?
....
Min dröm, den 20/5 2011
Denna dröm har varit lite suddigt i mitt huvud rätt så länge, men nu så ska jag få ner den i text.
Jag vill sitta på en klippa lång bort någonstans, så långt ifrån allt det man måste göra. Bara sitta på klippan, titta på vågorna som slår mot klippan, känna vinden i håret, månen som skiner som en diamant. Månen är min symbol för kärlek, månen är lika hemlighetsfull och sårande som kärleken. Månen kan få en att lysa upp mörkret eller får en att tänka på sitt egna bästa. Men nu är jag inne på fel spår, back to right. Det bästa av allt, sitta där på klippan med någon jag älskar av hela mitt hjärta. Vem det är lika suddigt som ett suddigum. Det enda jag vet att jag vill göra det. Många kvällar jag gått hem från bussen har jag tänkt på detta. Bara gått i den svala luften och låtit tankarna flöda. Det kommer garanterat hända igen, för det är en känsla som inte går att beskriva men jag ska försöka ändå. Har du någonsin känt att allt är perfekt? Men samtidigt är det massor av svackor i ditt liv, men den saken som gör allt perfekt väger upp alla andra tråkiga saker. Det gör att man klarar allt i världen, man blir superwoman! Just den känslan får jag när jag tänker på denna dröm, vill så gärna men har ingen att göra det med. Men en vacker dag kommer den personen som gör livet till en stor sol.Just nu är det den starkaste drömmen någonsin! Och jag vet, jag vet att innan jag dör så kommer jag att göra det och det kommer kännas underbar och fantastiskt på samma gång. Hur nu något kan kännas så bra vet jag inte men det kommer göra det, är bombsäker på det. Ibland måste man bara tro, inte tänka på om det är realistiskt eller inte. Tro, våga tro på det man vill ska hända, för vem vet det kanske händer.
Wishes can come tru.
love winns over hate
in love with mars
heaven kinda
fast i en liten spegel
saknaden
Vill skrika, vågar inte släppa ut tårarna, en tår rinner ner för kinden, torkar snabbt bort den, ingen får se min smärta. Blundar, ser dig stå där med din gamla tröja, öppnar ögonen och tar tag i mammas hand. smärtan i hennes ögon tar kål på mig, står inte ut längre, stormar ut ur kyrkan. Blickarna vänds mot mig som staplar ut ur kyrkan i gråt. Kelly springer efter men jag har redan sprungit iväg. Iväg till vår plats, gungorna i parken, där vi lekte som små barn. Vi kunde sitta i timmar och gräva ner tårna i sanden. Tar av min mina nya fina skor som du var med och valde. Stoppar ner tårna i sanden. Känner att du är med mig, i mitt hjärta. Vill gräva ner mig i sanden. Men bestämmer mig för att ringa oliver, du hade velat att jag skulle ta tag i det. Jag är rädd när jag ska plinga på dörren, vart där så många gånger men aldrig så här. Jag vet att ikväll händer det, vi ska kyssas i kväll. Du brukade hålla mig uppe hela natten och tjata på mig, ”bara gör det” sa du till mig. Jag sa att jag inte vågade, du drog mig intill dig och rufsade till mitt hår, jag hatade det. Men nu saknar jag det otroligt mycket och vet inte hur jag ska klara mig utan dig. Hur? Hur? Hur? Hur ska jag ta mig igenom skolan? teatern? Den du skulle komma och kolla på, replikerna du hjälpte mig med. Oliver öppnar dörren, säger åt mig att komma in. Vi sätter oss i de rosa sackosäckarna som vanligt. Oliver tittar på mig och frågar ”hur var begravningen?” jag brister ut i skratt och vet att det är helt fel, men det går inte att sluta. Jag berättar hela storyn om hur jag sprang ut ur kyrkan, och helt plötsligt börjar jag gråta, oliver håller om mig, vi sitter där i flera timmar, bara han och jag. När jag har lugnat mig så ser jag upp på honom och kysser honom, han kysser mig tillbaka. Det är underbart, bättre än vad du förklarade för mig. Just nu vet jag att du är stolt att du ser ner på mig men ett stort leende. Nu ska jag leva för dig med.
