Min dröm, den 20/5 2011
Denna dröm har varit lite suddigt i mitt huvud rätt så länge, men nu så ska jag få ner den i text.
Jag vill sitta på en klippa lång bort någonstans, så långt ifrån allt det man måste göra. Bara sitta på klippan, titta på vågorna som slår mot klippan, känna vinden i håret, månen som skiner som en diamant. Månen är min symbol för kärlek, månen är lika hemlighetsfull och sårande som kärleken. Månen kan få en att lysa upp mörkret eller får en att tänka på sitt egna bästa. Men nu är jag inne på fel spår, back to right. Det bästa av allt, sitta där på klippan med någon jag älskar av hela mitt hjärta. Vem det är lika suddigt som ett suddigum. Det enda jag vet att jag vill göra det. Många kvällar jag gått hem från bussen har jag tänkt på detta. Bara gått i den svala luften och låtit tankarna flöda. Det kommer garanterat hända igen, för det är en känsla som inte går att beskriva men jag ska försöka ändå. Har du någonsin känt att allt är perfekt? Men samtidigt är det massor av svackor i ditt liv, men den saken som gör allt perfekt väger upp alla andra tråkiga saker. Det gör att man klarar allt i världen, man blir superwoman! Just den känslan får jag när jag tänker på denna dröm, vill så gärna men har ingen att göra det med. Men en vacker dag kommer den personen som gör livet till en stor sol.Just nu är det den starkaste drömmen någonsin! Och jag vet, jag vet att innan jag dör så kommer jag att göra det och det kommer kännas underbar och fantastiskt på samma gång. Hur nu något kan kännas så bra vet jag inte men det kommer göra det, är bombsäker på det. Ibland måste man bara tro, inte tänka på om det är realistiskt eller inte. Tro, våga tro på det man vill ska hända, för vem vet det kanske händer.
Wishes can come tru.
